Hotelldrottningen i Mölle
I år är det femtio år sedan familjen Dahlberg tog över Grand Hôtel i Mölle. De senaste femton åren har Eva Dahlberg stått vid rodret och ständigt förnyat det anrika hotellet – med stor respekt för traditionerna. Hennes filosofi är att gasa sig genom svårigheterna.
Den 11 juni samlas hela familjen Dahlberg på Grand Hotel för att fira 50-årsjubileet och öppnar då bland annat en flaska Château Montrose från 1974. Flaskan fick Evas pappa Arne Dahlberg i gåva av en av sina borgenärer, en av dem som gjorde det möjligt för familjen Dahlberg att köpa det mytomspunna hotellet på höjden.
– Att driva hotell är en livsstil och jag gillar den. Visst, man arbetar när alla andra är lediga, men jag tycker det är ljuvligt att jobba när alla andra har semester och folk är glada. Och det finns inget vackrare än svensk sommar, säger Eva Dahlberg när vi ses en varm majdag och hotellet är behagligt belagt med gäster.
Om Eva Dahlberg inte blivit hotellägare kunde hon haft en lysande framtid som skådespelerska eller stand up-artist. Hon älskar att berätta historier fulla av detaljer och förstärker dem gärna med gester, mimik och ljudeffekter. En av de bättre är den om hur hon själv kom till världen för snart fyrtiofem år sedan. Eva Dahlberg berättar den på plats i Grand Hotels tornrum – idag en lyxig svit med en fantastisk utsikt över hav och himmel. Då för snart 45 år sedan var det mamma llses och pappa Arnes sovrum. Ilse hade gått tio dagar över tiden och stod och strök, Arne satt i möte med restaurangchefen.
– Mamma som var försynt ville inte störa, berättar Eva och härmar sin mammas österrikiska brytning.
– Jag var alldeles tyst när jag kom ut. Min räddning var att pappa dagen innan märkligt nog sett ett förlossningsprogram på tv och visste hur man skulle få igång andningen. Pappa som var van att fatta sig i de mest konstiga situationer ringde av någon märklig anledning till Per och Birgit på Turisthotellet, berättade att han fått en dotter och bad dem ringa ambulansen.
Med den starten och två storebröder – Per som idag driver restaurang Gastro i Helsingborg och Klas som är civilingenjör – är det kanske inte så konstigt att Eva blivit en tuff brud, som idag driver ett företag med 55 anställda och en omsättning på 50 miljoner.
Att växa upp på ett hotell innebar att hon tidigt fick lära sig att arbeta. Sopa golv, kratta grusgångar och plocka fimpar.
– Det har bara gjort mig till en bra människa. Vi pratar inte barnarbete, men skulle man ha pengar till glass fick man sopa entrétrappan för en femma. Så småningom fick jag komma in i disken. Det första diskjobbet var att rengöra alla askfat som låg i stora plåttunnor. Det var helt ”insane” vad man rökte på den tiden.
Det var 1963 som Evas föräldrar, som då arrenderade Strand Hotell i Båstad, kom körande till Mölle såg det romantiska hotellet på höjden med tornrum och sommarverandor och blev förälskade. Grand som då drevs av damerna Alice Klinger och Naima Johansson var inte till salu men när Arne Dahlberg hörde av sig var de villiga att diskutera saken. Och det slutade
med köp.
– Pappa var en entreprenör med stora idéer. Han älskade antikviteter och röda mattor och ville att hotellet skulle vara en teaterscen. För pappa kom Grand alltid först, på andra plats familjen. Hotellet var hans ”mistress”, säger Eva med mycket kärlek i rösten.
1998 dog Arne Dahlberg knall och fall i en massiv hjärtinfarkt i bilen på väg till ett läkarbesök. Eva fick plötsligt, bara 30 år gammal, axla det stora ansvaret att driva hotellet, som pappa med stor möda på konkursens brant tagit igenom krisåren i början av 1990-talet. Åren efter hans bortgång var en tuff och turbulent tid, men det fanns också ljuspunkter.
1999 dök en snygg kock upp på hotellet och sökte jobb. David Mill, hade bland annat arbetat och utbildat sig i Schweiz och Österrike. På den tiden var han anställd på en restaurang i Laholm,
men ville röra på sig och hade bokat en träff med en krogägare i Kullabygden. Men krogägaren dök inte upp till det avtalade mötet så David svängde besviken förbi Grand istället och erbjöd sina tjänster.
– Jag förhörde mig noga om hans civiltillstånd och sa att vi kunde behöva en färgklick i köket. Jag har tackat krögaren flera gånger, skrattar Eva.
I David Mill hittade hon sin like. Förhållandet blev snabbt seriöst. Idag har de barnen, Noah och Rebecca tillsammans och bor i det gamla huset Pensionat Djupadal, i naturreservatet. Sedan tidigare har Eva även sonen Jacob som är 20 år.
– David och jag har samma humor och gillar att flamsa. David har en typ av ”vuxen-damp” och kommer hela tiden med goda idéer. Oftast serverar han dem på kvällen när vi ska sova och vänder sig sedan och somnar gott, medan jag ligger vaken, vrider mig och funderar hela natten.
Eva Dahlberg fortsatte att driva hotellet ensam, men runt 2005 började det kännas motigt. Hon ville inte bli som sina föräldrar – jobba dygnet runt, året runt.
Grand är en fluffig marängsviss på bästa läge, intagande med all sin historik och romantik, men hotellrummen få i förhållande till de stora ytorna vilket gör det svårt att få ekonomin att gå ihop. Tanken på att sälja kändes lockande. Eva hade hittat en köpare som var villig att betala ett pris hon och syskonen kunde acceptera, men en natt vaknade hon, satte sig upp i sängen och förstod att hon var på väg att ta helt fel beslut.
– Jag är så glad att jag ändrade mig, köpte ut mina bröder och bestämde mig för att satsa. Vi behövde fler rum och har ju Skandinaviens finaste utsikt så vi började med att bygga två sviter i vår gamla lägenhet.
För Eva var det viktigt att känslan och själen i syskonens barndomshem inte skulle gå förlorad när hon byggde om. Hon visar ömt var hennes bröder höll till och hennes flickrum, på grund av sin storlek, kallat kuvösen låg.
– Här bakom finns min 70-talstapet och jag har boxat in brorsornas bilplanscher.
Efter att de nya sviterna var byggda påbörjades renoveringen av alla hotellrum. I tankarna fanns redan då att fortsätta ansiktslyftningen även i Grands annex Hotell Olympia, där det finns ytterligare 23 rum, konferensrum och relaxavdelning.
Hur rummen skulle inredas var ett stort och svårt beslut, berättar Eva. Det var viktigt att det skulle finnas en röd tråd i hela inredningen, en stil som harmonierade med hotellets ursprung från 1909. Efter många möten bestämde hon sig för att anlita den lokala inredaren Lisa Hernström Storm. Och Eva är mycket nöjd med resultatet – en både klassisk och modern känsla som skapas med varma textiler, rustika möbler i gammal stil och en färgskala i jordiga toner.
– Vi började renovera och gasade oss genom lågkonjunkturen och hade bättre fäste när den släppte.
– Jag brukar säga att vi satsar på konferenser för att vi ska kunna leka restaurang på sommaren. Konferenserna är förstås mycket viktiga för oss liksom danskarna. Under de tuffa åren var den danska dollarn vår räddning. Fortfarande är sjuttiofem procent av våra kunder danskar och det är roliga kunder. De kommer med sin mysse, bysse och palestinasjal, ger sig ut i naturen i alla väder, kommer hem äppelrosiga om kinden och tar en calvados vid brasan. De har en annan syn på livet än vi svenskar.
Eva tillägger:
– Men hade vi inte haft bra medarbetare så kunde vi ”kamma oss i 180”. Bra medarbetare är A och O i ett företag.
Redan på pappa Arnes tid arbetade man hårt för att höja kvalitén på hotellköket och anställde bland annat två stjärnkockar från Österrike. I arbetet med att lyfta den kulinariska profilen ytterligare gav sig David Mill och den dåvarande köksmästaren Rikard Johansson ut i bygden och letade lokala leverantörer.
Eva skojar om dörrar som knappt öppnades när hennes man knackade på och snällt frågade vad man odlade på gården.
– Idag öppnar de min själ dörren när han kommer.
Resultatet blev att flera lokalproducerade råvaror hamnade på hotellgästernas tallrikar men också en saluhall i miniformat i en vacker lokal närheten av Mölles hamn, där man också sålde eget surdegsbröd och marmelad.
– Man blev alldeles tårögd när man tog emot leveranserna: grön sparris, härligt kött … Vi hade många trogna kunder, men var för tidigt ute. Vi fick lägga ner.
Vintern 2011 var ovanligt lugn hemma hos familjen Dahlberg/Mill.
– Då började min man tänka och sa att nu vi måste fixa ett mattempel. Jag satt med smörkniven och filade på min handled, illustrerar Eva med pekfingret som kniv.
Platsen var inte given förrän David träffade Evas gamla klasskamrat Anders Martinsson som visade honom Magasin 36 i Höganäs. Då föll allt på plats.
Lokalen fanns, leverantörerna, kunskaperna och visionerna fanns. Men det saknades pengar. Med hjälp av vänner, som trodde på saluhallen, Almi och banken kunde de sjösätta Höganäs Saluhall med bageri och restaurang. Saluhallen och Magasin 36 är idag en av nordvästra Skånes mest spännande destinationer.
– Det är grymt att så många vågat satsa utan att ta någon revenue, säger Eva och berättar om känslan innan Saluhallen öppnade i augusti förra året. När de drog igång hela projektet hade David och hon en klar vision men inte någon klockren bild av hur helheten skulle se ut. Där på natten innan öppningsdagen blev Eva helt tagen när de plockade upp råvarorna på hyllorna och fick allt på plats i den gamla industribyggnaden med rötterna i 1800-talet.
– Jag frågade David ”har du sett den här bilden”? Det var exakt så här jag ville ha det. Och han höll med. Det blev så bra att det nästan känns osannolikt.
Sommaren är kort, det mesta regnar bort är en ekonomiskt mycket kännbar sanning för Eva Dahlberg. För att kunna ta ut så mycket som möjligt av sommaren har hon byggt ut trädäcket utanför Grand och satsat på en segelduk för en kvarts miljon. Men den är inte till någon större hjälp när det regnar i sidled och det är så kallt att man inte kan sitta ute. Under förra sommaren kunde de bara ha uteserveringen öppen i femton dagar.
Så hur i hela friden får man in pengar?
David och Eva har förstås nya idéer, nu kretsar de kring Saluhallen. Ett nytt koncept börjar ta form som handlar om kvällsöppet under sommaren med en härlig grill-buffé, musik & dryck förstås:
– Det ska bli mycket spännande. Vi har inte kört ett helt år ännu och nu kommer vi in i den delen av året där det är hundra procent fokus på det en saluhall främst står för – mat.
