Berg für alle
När Daniel Åberg blev platschef för Kullaberg väcktes berget ur sin törnrosasömn. Idag bubblar det av aktivitet i Sveriges mest besökta naturreservat. Det nya Naturum har blivit ett centrum för kunskapstörstande natur-älskare. Här vill man förverkliga stora drömmar inför framtiden.
Himlen har samma färg som de isande gråblå vågorna som rullar in mot berget när vi vandrar från parkeringsplatsen upp till naturum och nogsamt försöker undvika att halka på väg in genom dörren. Inne i den ljusa och varma byggnaden är det full aktivitet den här morgonen. Helen Thorn Jönsson som ansvarar för den pedagogiska verksamheten på Kullaberg ska ha möte med representanter från kommunen. På golvet bakom en av utställningsskärmarna hukar några män runt en kamera av något slag. Daniel Åberg berättar att kameran ska riggas i ett pilgrimsfalksnäste, så att de aktiviteter som sker inne i boet ska kunna observeras på en skärm i besökscentret.
– Vi ska klättra hundra meter ner och ta oss in i en klippskreva för att montera den. Det blir nog en rätt tuff upplevelse.
Vi följer med Helen Thorn Jönsson och Mike Bishop till Himmelstorpsgården på Östra Kullaberg. Mike studerar på landskapsvetareprogrammet på högskolan i Kristianstad och gör just nu två månaders praktik på berget.
Helen och Mike har funnit varandra i sitt stora intresse för kultur-, landskaps- och personhistoria. I gömmorna har de hittat bilder och historiska fakta om Janne Knutsson – en pojke som föddes i Björkeröd på 1860-talet och levde hela sitt liv på Kullaberg. Nu arbetar de med att utforma en gps-vandring i Janne Knutssons spår – en vandring som märks ut med gps-punkter och som ske ge besökarna nya insikter.
– Vi vill skapa en historisk vandring som går på djupet och ger nya dimensioner. Efter att man gått vandringen kommer man att kunna tyda spår i naturen och vet mycket mer om hur man levde och brukade jorden här på 1800- och 1900-talen.
Helen och Mike tror att intresset för en kultur- och landskapshistorisk vandring är stort och planerar även en version på engelska. En viktig målgrupp är förstås skolbarn. I framtiden vill de lägga till möjligheten att klä ut sig i tidstypiska kläder och spela upp scener ur Jannes och hans familjs liv.
– Det är fastslaget i läroplanen att barnen ska lära känna sin hembygd och hembygdshistoria. På det här sättet sår vi ett frö och gör kunskaperna spännande, säger Helen.
Gps-vandringen utgår från Himmelstorpsgården och fortsätter via Björkeröd där Janne Knutsson växte upp. Mike talar lyriskt om byn ovanför Kockenhus som har behållit sin struktur och sina gårdar relativt oförändrade sedan 1800-talet.
Vandringen fortsätter via Mölle mosse mot gården där Janne Knutsson bodde som gift. Hjortstugan är en rätt oansenlig byggnad som ligger en bit upp på Italienska vägen, när man kommer från Möllehållet. De flesta passerar gården utan att notera den.
Helen låser upp dörren till huset som numera står ödsligt och tomt. För mer än hundra år sedan var det fullt av människor och liv. I trädgården drev familjen en tid café. Här på gården tog Janne Knutssons hustru Selma emot kvinnor från hela Skåne som hade råkat i ”olycka” och var tvungna att föda sina barn i hemlighet. Barnen, man uppskattar att det var ungefär trettio stycken, adopterades sedan bort.
– Till den här gården har människor alltid varit välkomna. En tid bodde visst en zigensk familj från Köpenhamn i ett av husen på somrarna, berättar Helen och visar oss glasverandan med mycket snickarglädje som ser ut att behöva en hel del kärlek och omsorg både in- och utvändigt.
Sedan bommen nere i Mölle och avgiften på fyrtio kronor försvann för två år sen letar sig allt fler kullabor till berget för att åka pulka, vandra och plocka svamp. Platschefen Daniel Åberg berättar att man till sommaren startar ett program för mindre barn från sex år och uppåt, som man kallar ”naturdetektiverna”. I föräldrarnas sällskap kan barnen komma hit – kanske få ett frågeformulär i handen, gå på tipspromenad och gissa fåglar, växter och djur.
– Vi tror att programmet kommer att locka både lokalbefolkningen och campande familjer.
Inte bara naturdetektiverna är nytt. I sommar blir Kullabergs naturreservat först i Sverige med att starta ett så kallat Junior Ranger-program i samarbete med kommunen. I ett 70-tal naturparker i Europa jobbar man redan efter modellen som går ut på att ungdomar fyllda 16 år får pröva på att arbeta som naturvårdsarbetare och delta i lokala miljöorganisationers aktiviteter. De tio ungdomar som väljs ut får chansen att sommarjobba på Kullaberg i tre veckor. De kommer bland annat fungera som värdar i naturum och i fyren och även hjälpa till när Krapperups sommarteater spelar Shakespeare i reservatet.
Daniel Åberg är utbildad marinbiolog och hade bland annat simmat med delfiner på Sea World i Sydney och i Marine Land i Antibes när jobbet som platschef utannonserades för sju år sedan. På Kullaberg hade verksamheten sedan länge bedrivits efter ledorden – vårda, värna och visa. De två första hade man arbetat målmedvetet med, men det tredje – att visa – tyckte Daniel Åberg behövde en klar uppryckning.
– Jag har arbetat mycket med interaktiva upplevelser och vet hur viktigt det är med profilering och att kunna förmedla det man brinner för. Det är där jag har min styrka, säger han inne i fikarummet, medan arbetsplatsen den här morgonen stadigt fylls på av medarbetare.
När han tillträdde sitt jobb fanns bara en obemannad utställning i fyrcaféet. Hans första drag blev att öppna en kompletterande utställning, barnrum, bibliotek och erbjuda olika aktiviteter i restaurangen, som brann ner till grunden vintern 2006. Tre år senare öppnade det nybyggda naturum och i dagarna den nya permanenta utställningen, Porten till Kullaberg, med stora akvarier, läsplattor, pekskärmar och appar.
Och folk strömmar till Kullaberg som aldrig förr. Sexhundra besökare i naturum en vanlig vardag i februari är inte ovanligt. Det nya naturum har lett till en klar beteendeförändring bland reservatsbesökarna. Förr kom man ofta hit, parkerade bilen, tittade på fyren och köpte en glass.
– Nu kanaliserar vi in dem på naturum och sedan till de rätta ställena efter intresse – ut på vandringsleder, grottvandringar, tumlarsafari och fågelskådning, säger Daniel.
– Vi vill att besökarna ska bli inspirerade och få med sig nya kunskaper. Det är kunskapen som är gör skillnaden, som gör att människor börjar värna och känna ett gemensamt ansvar för vår natur.
Kullaberg består av två naturreservat – Östra och Västra Kullaberg. När Naturvårdsverket köpte det västra reservatet av Aktiebolaget Kullabergs Natur 1997 ingick fjorton fastigheter i köpet. Sju av dem är på ofri grund, vilket innebär att husen ägs av privatpersoner, men marken arrenderas av staten.
Naturvårdsverket ska inte äga några byggnader om de inte används för naturvårdsändamål och har heller inga pengar till underhåll. För tre år sedan påbörjade de processen att sälja ut fastigheterna och stycka av tomterna. Men Höganäs kommun, som är rädd att avstyckningen av tomter ska leda till oönskad bebyggelse, överklagade fastighetsregleringen. Nu ligger ärendet hos regeringen medan fastigheterna står och förfaller. Hjortstugan är bara en av dem.
Mike Bishop har en dröm – riktigt hur den skulle kunna förverkligas vet han inte ännu. Han skulle vilja att Hjortstugan blev en del av naturum – ett friluftsmuseum dit skolklasser kunde komma och leva sig in i livet för hundrafemtio år sedan: klä ut sig i tidstypiska kläder, äta tidsenlig mat, sköta om djur och marker. På gården skulle också volontärer kunna bo under några veckor och samtidigt hjälpa till att röja beteshagar, restaurera stenmurar och renovera byggnader.
– I England är det vanligt med volontärarbete. Det borde gå att få volontärverksamhet att fungera även med svensk lagstiftning.
Helen Thorn Jönsson har också drömmar. Under flera år har hon byggt upp den pedagogiska verksamheten i reservatet. Idag planeras det uteklassrum på tre platser – vid Himmelstorpsgården, Josefinelust och Björkeröds parkering – i samarbete med Höganäs kommun. I de utplacerade lådorna kommer skolpedagoger och elever finna material för att bedriva lektioner inom bland annat zoologi, geologi, botanik och hembygdshistoria.
– Min dröm är att kunna arbeta mer med skolorna i kommunen och att de i framtiden ska kunna ta del av allt vi erbjuder utan kostnad.
När bommarna och avgiften togs bort sommaren 2010 befarade många att trafikströmmarna upp till Kullaberg skulle öka ohämmat, liksom slitaget på markerna. Farhågorna har ännu inte besannats. Enligt den uppskattning av besökare som görs genom en utplacerad bilräknare har besökarantalet fortsatt att ligga på mellan 500 000 och 600 000 personer per år. Under fina dagar i juni och juli klarar man trycket genom att utvidga parkeringen på ängsmarken uppe vid fyren.
– Det är klart att det är mycket bilar som passerar Mölleborna speciellt under sommaren. Och underhållet av vägarna kostar – pengar som istället skulle kunna användas till naturvården och verksamheten. I längden behöver vi nog ha en annan lösning, säger Paul Eric Jönsson, naturvårdsdirektör på Länsstyrelsen. Han berättar att kommunen uppvaktat Skånetrafiken om möjligheterna att köra vissa turer ända upp till fyren eller sätta in en pendlarbuss.
– Frågan lever, men det kommer inte att hända något i år, säger kommunalrådet Péter Kovács, som driver ärendet.
Med en pendlarbuss upp till fyren skulle även äldre människor utan bil, skolbarn och skolpedagoger enkelt ta sig upp till naturum och lära sig mer om tumlare, pilgrimsfalkar och människorna som bodde i grottorna på Kullaberg för sex tusen år sedan. Om vårt ursprung och vår framtid.
– Några av mina visioner har jag förverkligat, men jag har nog så det räcker för ett par år till, säger Daniel Åberg.
Mest brinner han för att utveckla arbetet inom det marina reservatet, som sedan 1986 sträcker sig 300 meter ut i havet runt om berget. Ett framtida projekt är att placera ut informationstavlor vid strandnära fågeltorn. På tavlorna ska man kunna läsa om fågelarter och livet under vattenytan och med hjälp av sin smartphone och en så kallad QR-kod snabbt koppla upp sig på en webbsida och få ännu mer information.
I slutet av april startar Kullabergsguiderna med sina tumlarsafaris. Förra säsongen var lyckosam. På nära sju av tio turer hade man turen att upptäcka tumlarnas karakteristiska ryggfenor.
Arten, den enda bland valar som förekommer i svenska vatten, är starkt hotad. Värst är läget i Östersjön. I Skälderviken och i Öresund har tumlarna börjat komma tillbaka.
Daniel Åberg känner starkt för de vackra djuren och arbetar på olika sätt för att skydda dem. Man samarbetar bland annat med Naturhistoriska museet i Göteborg och ett team på forskningsstationen Fjord & Bælt i Danmark med att dokumentera och kartlägga tumlarnas beteende i reservatet. Alla observationer kan bidra till artens bevarande.
– Ingenstans i Sverige kan man se tumlarna så bra som här på Kullaberg, både från land och till sjöss.
