Bygdens hjältar

Svenskarnas frivilliga engagemang är större än någonsin. Utan ideella insatser skulle de flesta idrottsföreningar inte fungera, många turistattraktioner försvinna och landets sjö­räddning inte vara värd namnet. Kullaliv har träffat några av de eldsjälar som utan betalning bakar bullar, renoverar en gammal mölla, lär sexåringar spela hockey och utan att tveka ger sig ut i storm för att rädda seglare i sjönöd.

Många ungdomar väljer att kombinera utlandsresan med några veckor eller månader som volontär i Asien eller Latinamerika, men för Fanny Johansson räckte det att gå till kyrkan i Höganäs för att få möjlighet att göra en insats. Sen i höstas har hon jobbat både på second hand-butiken Loppan och för Röda Korset i Helsingborg.

– Mitt engagemang har gett mig insikter och erfarenheter jag aldrig kunnat få någon annanstans, säger hon. Jag har träffat så många människor som gett mig en värdefull inblick i en verklighet jag inte kände till förut. Många är fattiga även här i vårt rika samhälle och man behöver inte åka till Indien för att hjälpa människor.

Fanny drivs både av en vilja att hjälpa och av att själv möta verkligheten och på allvar förstå hur den egentligen ser ut, istället för att bara lita på mediernas bild. Hon tycker också att ungdomar borde ägna minst ett par veckor av skoltiden åt ideellt arbete.

– Precis som man praktiserar på en arbetsplats borde man kunna jobba i en ideell organisation, säger hon. Många kommer annars aldrig få kontakt med den delen av verkligheten och alla skulle behöva få den erfarenheten.

Att arbeta gratis på heltid är naturligtvis inget som vem som helst kan göra och under vintern har Fanny kombinerat sitt ideella engagemang med betalt arbete som barnflicka. Nu i sommar har hon fått jobb på ett kafé och hoppar in på Röda Korset när hon är ledig.

– Man måste hitta en egen motivation för att jobba ideellt och kan inte värdera pengar som det viktigaste i livet. Varför måste vi till exempel konsumera så mycket? Man behöver inte springa omkring och köpa nya saker hela tiden, det går hur bra som helst att hitta fina och personliga saker på loppis och i second hand-affärer.

När Fanny kontaktade kyrkan i Höganäs blev hon erbjuden att gå en tredagars-kurs om internationellt bistånd. Det blev många diskussioner om vad man kan göra, vad som är rätt att göra, om det bara räcker att skänka pengar eller om det egentligen är andra insatser som behövs. Kursen ledde till att Fanny tog kontakt med Röda Korset.

– Även om kyrkans arbete inte alls bara handlar om att sprida ett religiöst budskap, kände jag att det ändå blev lite för mycket religion. Röda Korset känns som en väldigt trygg organisation, den är oberoende och kan stå helt objektiv även i svåra konflikter. Den hjälper alla.

Att plocka upp kläder på Loppan eller hjälpa till på Röda Korsets kafé är naturligtvis inte som att arbeta direkt med drabbade människor mitt i en världskonflikt. Men Fanny ser ett samband mellan det lilla hon gör och de stora insatser organisationerna står för. Och hon är övertygad om att de erfarenheter hon får nu kommer att leda till något större senare i livet.

– Nu vill jag börja plugga, säger hon. Med en utbildning kan jag hjälpa betydligt fler människor och göra en helt annan insats. Jag funderar på att läsa till hortonom på Alnarp. Då kan jag jobba både med odling och miljöfrågor i framtiden och kanske resa iväg som volontär till en av alla de ekologiska gårdar i världen som tar emot frivilliga.

Räddare i sjönöd

Få ideella engagemang spelar så stor roll för liv och död som arbetet i Svenska Sjöräddningssällskapet. I Höganäs finns elva av landets 1 800 frivilliga, människor som aldrig tvekar att ge sig ut på havet för att rädda seglare i sjönöd, saknade dykare eller barn som försvunnit på stranden. Mattias Sandquist är en av dem.

– Visst vet man att det kan bli både dramatiskt och farligt, men jag är aldrig rädd när vi är ute på uppdrag, säger han när vi träffas ombord på den tolv meter långa räddningsbåten Lars Lindfelt i Höganäs hamn.

Mattias har arbetat som sjöräddare i tio år, men även tidigare tillbringat en stor del av livet på havet. Uppväxt i Kungälv och med halva släkten i Bohuslän har Mattias stor vana vid segling och hårda vindar. Efter några år som matros var det helt naturligt för honom att gå med som frivillig i Sjöräddningen, först i Råå och efter flytten till Kullabygden på stationen i Höganäs.

– Man måste ha ett intresse för att vara på havet och en vilja att hjälpa andra människor, det är grunden i hela vårt engagemang och anledningen till att vi finns.

Sjöräddningssällskapet SSRS bildades 1907, som en reaktion på det usla skick den svenska sjöräddningen befann sig i då. Internationellt sågs Sverige som ett skräckexempel och till sist tog sjömän, fiskare och andra som levde vid kusterna helt enkelt över ansvaret för verksamheten. Sedan dess har de klarat sig utan några statliga medel och lever helt och hållet på medlems-avgifter, bidrag och frivilligt arbete.

Hockey som ventil

Marcus Tillbergs farfar var med när ishallen i Jonstorp byggdes på 50-talet och hans pappa spelade flera år i Frölunda. Själv lade han skridskorna på hyllan efter femton aktiva år, men plockade fram dem igen när hans son Edvin ville börja spela.

Nu är han en av flera tränare i hockeyskolan i Jonstorp, sitter i föreningens styrelse och känner att han betalar tillbaka något av allt det idrotten gett honom.

– Svensk idrott bygger på ideella insatser, så är det bara. Och när Edvin blev gammal nog att åka skridskor kändes det naturligt att engagera sig i klubben.

Jonstorps IF har femtio ledare, två hundra spelare och en aktiv föräldraförening. A-laget spelar i division två, man har drygt tjugofem spelare som gått till Rögle och en som lyckats ta sig till NHL. I Jonstorp finns en utpräglad hockeykultur.

– Det är unikt att en så här liten by har en ishall och barnen fostras verkligen in i hockeyn. Efter skolan sticker man bara hit och spelar, vi har många gamla spelare som är drivande i klubben och om en slutar kan andra ta vid.

Hockey är en tuff sport och i Jonstorp satsar man på att ha många vuxna på isen, så att barnen ska få en så positiv upplevelse som möjligt av spelet. Att vinna kommer långt ner på listan i början, det viktiga är att ha kul och lära sig respektera varandra.

– Vi fyller en viktig funktion för hela kommunen, hockeyn ger de unga en meningsfull aktivitet som också innebär att de växer som människor. Och för mig är arbetet i klubben en skön ventil. Jag får något helt annat att fokusera på mellan varven – och dessutom är det väldigt roligt.

Ett heltidsjobb med övertid

Himmelstorpsgården på Kullaberg med anor från 1600-talet är en av bygdens populäraste utflyktsmål. Gården ägs av Krapperupstiftelsen, men arrenderas sedan 1953 av Kullens hembygdsförening Att gården hålls i så fint skick och att det går att fika här hela sommaren beror på en liten men mycket starkt sammansvetsad grupp entusiaster. Ingegerd Jönsson började engagera sig redan 1971, när en speciell kommitté för gården bildades:

– Som barn lekte jag på gården med den siste arrendatorn August Johanssons dotterdotter. Det här är min hembygd och jag har mycket känsla för den, förklarar Ingegerd varför hon i mer än fyrtio år engagerat sig för att hålla den gamla gården levande.

På sommaren när caféet är öppet varje dag blir det många tidiga morgnar och sena kvällar. Ingegerd handlar ofta det som behövs i caféet, bakar, står i kassan, städar efter cafégästerna, bokar föreningar som vill komma hit, tar emot busslaster och guidar även grupper.

Ett heltidsjobb med övertid konstaterar hon lugnt:

– När man är pensionär måste man ha något att sysselsätta sig med. Det är roligt att träffa alla människor som kommer hit och vi som jobbar trivs bra tillsammans.

Iris Jönsson, Ingegerd och John Bengtsson, som också varit engagerade i flera decennier, håller med om att det är mycket jobb – gräset ska klippas och byggnaderna pysslas om.

– Men det är roligt varje morgon att köra hit igen, säger Iris Jönsson, som är kassör både i kommittén och i Kullens hembygdsförening.

Medelåldern i den slitstarka kvartetten ligger på drygt 75 år. Frågan är hur länge de orkar bära upp hela verksamheten. Caféet är också öppet på helger i maj och september. Här firas nationaldag, midsommar, hembygdens dag, höstagille och i december är det julmarknad.

– Visst är det svårt med rekryteringen, det är det inom alla kommittéer. De är vi äldre som har tid att engagera oss.

Ingegerd Jönsson berättar att de inför sommaren får flera samtal av ungdomar som är intresserade av att arbeta extra i caféet. Många vet inte vad ideellt arbete innebär men hoppar av när de får veta att det handlar om att jobba utan ersättning.

Alla fyra ser trots allt positivt på framtiden.

– Blir det för kärvt får vår moderförening Kullens hembygdsförening ta tag i det. Med deras hjälp blir det absolut en fortsättning.

Himmelstorpsgården har öppet: 18 juni – 19 augusti alla dagar 13-17. 25 augusti – 9 september lördagar & söndagar 13–17. 5 augusti Hembygdens dag, öppet 13-16. 12 augusti Höstagille med underhållning och pannkakor.

Vingarna ger möllan liv

Björn Loodberg är en av entusiasterna som lägger en stor del av sin fritid på Bräcke Mölla, ett av Kullabygdens landmärken och en turistattraktion som lockar tusentals människor varje sommar. Han har varit engagerad i möllan nästan hela sitt liv. Som sexåring fick han börja följa med sin pappa och sen dröjde det inte länge förrän han var fast.

– Det var en väldigt spännande miljö för en liten pojke och när jag blev äldre fick jag min belöning genom att visa runt besökare och berätta hur möllan fungerar.

För Björn är det avgörande att vingarna snurrar och vetet kan malas till mjöl. Han är inte intresserad av att lägga sin tid på ett dött museum. Som tonåring gick han i lära hos en erfaren möllare för att förstå hur kvarnen verkligen fungerar och sen har tusentals timmar lagts ner på att få möllan funktionsduglig igen.

– Vi malde mjöl första gången i början av nittiotalet och jag tycker vi lyckas hålla möllan ganska nära originalskicket. Hantverket är fascinerande, på samma gång komplicerat och ändå möjligt att greppa och verkligen förstå. Det gillar jag.

Även om det framför allt är Björn som har de praktiska kunskaperna om hur möllan ska skötas, är han långt ifrån ensam i sitt engagemang. När vi är på besök en blåsig försommardag har ett tiotal entusiaster samlats för att sopa bort vinterns spindelväv och spänna fast ringkaret runt kvarnstenarna med järnband.

– Det krävs många ideella krafter för att hålla igång den här gamla väderkvarnen, säger Peter Sandell, ordförande i den kommitté som ansvarar för arbetet och som tillhör Kullens Hembygdsförening. Alla pengar vi behöver för det löpande underhållet får vi in genom att sälja nymalet mjöl, lotter, kaffe och kakor när vi har öppet hus.

Större renoveringar – som när man snart måste byta taket till hättan – kräver rejälare resurser och då söker man fondmedel och stipendier.

Peter har varit samhällsintresserad och ideellt engagerad genom hela livet. Under flera år när de egna barnen var i tonåren nattvandrade han och efter flytten till Nyhamnsläge vaknade snart det frivilliga engagemanget till liv igen.

– Ideellt arbete är helt enkelt en grej jag inte kan låta bli, förklarar han. Det är ett sätt att ställa upp för andra och när det gäller möllan handlar det ju om ett kulturarv som vi måste värna. Dessutom har vi roligt tillsammans.

Att gänget har kul ihop när de träffas uppe vid möllan är tydligt. Kaffetanterna, som Ann Jerndal, Marianne Holsby och Eva Lillienberg Olsson skämtsamt kallar sig, röjer upp på nedervåningen, sopar rent och ställer i ordning inför sommarens första visningsdag.

– Det är så jädra roligt, säger Marianne. Man träffar andra samtidigt som man gör något viktigt för bygden och hjälper till så att möllan kan snurra och mala mjöl. Och så älskar jag att sälja lotter!

Bräcke Mölla har öppet för allmänheten: Söndagen den 15 juli, kl. 11.00 – 17.00. Söndagen den 22 juli, kl. 11.00 – 17.00. Söndagen den 5 augusti, kl. 11.00 – 17.00, Hembygdens dag i Kullabygden.