De har format sitt liv runt hästarna
Marcus och Emma Johansson har valt hästarna som livsstil. Marcus är hovslagare. Emma arbetar med terapiridning och är djurkommunikatör.
Det kommer ett pysande ljud från gasbehållaren i Marcus Johanssons fullt utrustade hovslagarbil. Sekunden efter har han tänt ässjan och lagt in en hästsko av järn. När han plockar ut den är den glödgande het och Marcus formar den med hammaren på städet.
– Ända sedan jag var liten har jag drömt om att få arbeta med hästar, säger Marcus medan han precisionsformar skon han arbetar på.
Att vara hovslagare är ett tungt yrke så för att vara riktigt säker på att det var vad han ville, praktiserade han hos en hovslagare i trakten innan han gjorde sin utbildning på Flyinge.
– Utmaningen är att hitta den optimala skon och verkningen som fungerar bäst för varje enskilt djur. Det är inte bara att slå på en sko. Varje hov är unik.
Fyra dagar i veckan arbetar han på Huntley Equine Clinic i Ängelholm, en klinik som specialiserat sig på hästar. Att sko en halt häst med rätt sko, är en del av djurets rehabilitering. Det är vad jag verkligen brinner för, säger Marcus.
Tillsammans med sin pappa har han byggt upp stallet på Maltesro. På gården finns fem islandshästar.
– Innan jag träffade Marcus hade jag bara ridit ponny och stor häst. Men islandshästar var verkligen häftiga, säger Marcus fru Emma.
De gifte sig i fjol och har helt format sitt liv runt hästarna. Att leva tillsammans med någon som inte delar samma intresse tror Marcus hade varit näst intill omöjligt.
– Vi umgås mycket i stallet, julafton som vardag. När vi åker på semester, åker vi med hästarna och tävlar. Eller så åker vi för att titta på tävlingar. Det är en livsstil vi valt och trivs med, säger Marcus.
Islandshästar är trygga att hantera och på samma gång fulla av energi och vilja, förklarar han. Rasen har också fler gångarter än andra och hästarna är antingen så kallade fyrgångare med skritt, trav, galopp och tölt, eller femgångare med flygande pass.
– Även i de vanliga gångarterna som trav och galopp, är rörelserna harmoniska och inte så skumpiga som hos andra hästar, fyller Emma i.
Emma älskar inte bara hästar, utan i stort sett alla djur. Sedan 2014 är hon certifierad djurkommunikatör.
De flesta uppdrag sköter hon på distans. Kommunikationen är telepatisk och av ägarna begär hon bara ett foto, namnet och åldern på hästen.
– Det är inte nödvändigtvis enklare att kommunicera med ett djur på plats eftersom jag ändå inte kan klappa det utan måste hålla distans. Jag föredrar att sitta vid min dator och koncentrera mig. Att kommunicera med djur är särskild förmåga. Antingen har du den, eller så har du den inte. Man kan nog säga att det är spirituellt, säger Emma.
Förutom djurkommunikation, ordnar Emma terapiridning för barn med särskilda behov.
– Just nu har jag en tjej med selektiv mutism som kommer till stallet regelbundet. Hon pratar med fyra personer i sin omgivning, men inte med mig. Vi kommunicerar med tecken och blinkningar.
I stallet får Mira hjälpa till med den 20-åriga Glampi inför ridlektionen. Under de månader som hon ridit har Emma sett hur hennes självförtroende har växt.
– Jag leder henne första varvet runt hagen, men sedan tar hon själv över. Djuret blir en trygghet för henne, den läker henne och jag ser hur hon vågar göra fler och fler saker.
