Kolonist javisst
Sommaren 2015 firade Kapelluddens koloniförening på Höganäs övre femtioårsjubileum. Kullaliv tittade in i den gröna oasen en varm augustidag och hittade prunkande blomsterprakt och mycket växtkärlek.
Den tunga gröna porten in till Kapelluddens koloniförening är ordentligt stängd – öppen endast för föreningens medlemmar och på sin höjd deras vänner och bekanta. För oss vanliga är det bäst att slå en signal till Leif Persson föreningens ordförande och stabila ankare sedan många år. I augusti är hans kolonilott på Morotsvägen ett hav av blommor, bär och grönsaker i en mycket personlig komposition.
– Min mamma brukade säga ”Leif du kan få allt att växa, även en pinne nedstucken i jorden”. Jag använder bara kogödsel, ingen sprutning eller sånt trams, säger Leif medan han visar oss runt bland nysatta vintermorötter, knallblå hibiskus, egenodlade bollkrysantemum som ska bli höstgåvor, söta meloner och en pumpa som kan föda en storfamilj.
Leifs förhållande till växtligheten är både ömt och praktiskt. Jordplätten på 250 kvadrat inköptes för snart 25 år sedan och har sedan dess utökats med en lika stor intill. All denna odlingsyta innebär att han och hans fru är i princip självförsörjande på frukt, bär och grönsaker. Varje dag året runt, vår som vinter är han här. Heta sommardagar, som denna, kan det blir tre vändor på cykeln under en dag.
– Jag har ju mina två växthus att skylla på. Jag måste ner och vattna. Det är obetalbart att sitta i stugan en tidig morgon. Här finns alltid något att göra. Jag kan inte sitta hemma och glo. Kolonilotten är det bästa som har hänt mig i vuxen ålder. Ni lite yngre har mycket att se fram emot, skrattar han.
En bit ner på Lavendelvägen hörs ljudet av hammarslag. Åsa Blomberg Björks barnbarn Lex, två och ett halvt, springer runt och njuter friheten av att vara naken medan hans pappa Andreas snickrar på en lekstuga.
När Åsa köpte sin lott för sju år sedan fanns bara gräsmatta, öppen jord och ett pyttelitet hus på tomten. Idag är det en inbjudande grön oas med ett rejält hus och ett trädäck där en stor palm i kruka för tankarna till Medelhavet liksom växthuset som i augusti är översållat med vindruvor. Precis som Leif är Åsa stolt och glad över allt ätbart som hon själv kan producera ¬– kilovis med potatis, pumpor, rödbetor, polkabetor, saftiga galiameloner och härliga sockerärtor. I sommar har hon skördat 150 liter jordgubbar.
– Det är mycket pengar man sparar in. Det enda jag inte kan odla är kött.
– Jag jobbar natt och brukar vara här nästan varje dag, träffar barnen och grillar. Lex tycker att det är dökul att vara här. Det är lugnt och tyst, det känns som att man är på landet.
På Pionvägen träffar vi Siv Paulsson som njuter av solen i sin koloniträdgård och avslöjar att bären är hennes stora förtjusning: hallon, björnbär och taibären som är väldigt goda i sylt. I sommar har det blivit extra många saftflaskor och syltburkar. Men trädgårdsarbetet är inte alltid lätt:
– Jag ligger på mage, jag ligger på knäna. Det är så jobbigt, ibland håller jag på att aldrig komma upp – men upp kommer jag.
Siv har nyligen mist sin sambo Knut som köpte kolonilotten för tio år sen. På sommaren brukade han gå hit vid femtiden varje morgon och arbeta.
– Kurt trodde inte riktigt att jag skulle orka med lotten när han var borta. Men jag lever för min koloni. Får jag inte ha den dör jag hellre, säger Siv.
Efter mer än tio år som ordförande i koloniföreningen har Leif koll på områdets 98 lotter, känner och hälsar på alla. ”Så ska en riktig koloni se ut”, ”han odlar som fan”, ”den som har den där lotten borde nog sälja”, kommenterar han när vi tar oss till föreningens klubbstuga som ligger i områdets östra hörn mot Steglingevägen. Den stora gulmålade träbyggnaden har tidigare varit bensinmack och legat på Storgatan upplyser Leif och visar var partytältet ska stå när föreningen ska fira sitt jubileum. Det är femtio år sen koloniträdgårdarna, som då låg på Långarödsvägen 44-54 i närheten av Artur Anderssons bondgård, fick mark av kommunen och flyttade upp hit i närheten av kyrkan.
Kurt Nilsson, 90 år, är en av de äldsta på området och hade en lott på Långaröd innan han kom hit 1964. Det var den lilla sommarstugan och en gräsmatta som lockade, berättar han. Idag är det framför allt odlingen av jordgubbar, potatis, pumpor, morötter och bönor som roar honom. Och så behöver katten Missie ses till och få mat minst två gånger om dagen.
– Jag hörde Kurt kalla på katten en gång och undrade varför tanten inte kunde svara någon gång, skrattar Leif och ger sig in i en diskussion med Kurt om bästa sättet att odla vitlök. Och fortsätter sedan att tala kärleksfullt om rabbemos, pumpamarmelad och hur man rostar palsternackor i ugnen.
* Koloniföreningen hette länge Höganäs koloniförening men fick efter omröstning i styrelsen sitt nya namn för några år sedan. Eftersom koloniområdet ligger alldeles intill kyrkogårdskapellet kändes Kapelludden som ett passande namn.
