Titta in hos Fredrika Ramsay i Arild

I många år har Fredrika Ramsay varit ansiktet bakom Kullabygdens byggnadsvård – butiken hon själv byggt upp med hårt arbete och gedigna kunskaper. Förra våren bytte hon liv och arbetsplats. Kullaliv har besökt henne hemma i Arild – i huset som varit i familjens ägo sedan 1860-talet där inte bara döttrarna utan också höns, får, grisar och hästar bor.

Det är inte helt lätt att hitta fram till familjen Ramsays boställe. När pampiga grindar och en slottsliknande byggnad i mörkt tegel dyker upp vid den slingrande grusvägen är vi på väg att vända, men det visar sig att vi är på rätt väg.

En tidig majmorgon är den krispiga grönskan överväldigande. Det enda som bryter tystnaden är ystert fågelkvitter och ett mjukt mumsande från familjens betande får i hagen.

– Jag älskar närheten till allt som lever och växer. Det finns något att upptäcka under alla årstider. Det kan vara en trollhassel som blommar en vinterdag, duvor som bygger bo, de allra första blommorna som kämpar sig upp ur den frusna marken, men mest älskar jag nog våren, säger Fredrika Ramsay.

Familjen Ramsays hem finns i Arild – den lilla pärlan med vackra hus, prunkande trädgårdar och välkända restauranger som på sommaren lockar många turister. Men hit upp – en bit ovanför byn hittar de nästan aldrig. Familjens vitputsade stenhus – som taget ur en Madickenfilm – ligger inbäddat i grönska omgivet av en gammeldags trädgård med buxbomsklot och rosenbuskar.

– En släkting som var konstnär målade av den här delen av trädgården på 1930-talet. Jag har försökt behålla samma form och har kvar krusbärsbuskar, iris och pioner. Eftersom träden vuxit upp och tar mer av solen har det blivit mer hortensia och woodland, berättar Fredrika.

Egentligen hade hon inte alls tänkt sig att flytta in i farmor och farfars sommarställe. Siktet var inställt på en utbildning till elingenjör i Göteborg. Men de teoretiska studierna fick henne att längta efter något praktiskt.

– Farmor och farfar hade inte orkat sköta stället på ett tag. Far och jag började dra upp björksly med familjens fyrhjulsdrivna Range Rover. Jag hade aldrig pysslat med trädgård och odling tidigare. Men då trillade allt på plats. Jag hittade det jag brinner för.
Fredrika la ner ingenjörsplanerna och började istället driva café på Krapperups slott. Där blev hon också engagerad i arbetet med att renovera de gamla uthusen och insåg hur svårt det var att få tag i handslagna tegelpannor, linoljefärg och folk som kunde laga korsvirke.

– Idag är hållbarhetstänket den röda tråden i allt jag gör. När det gäller odling, trädgård och byggnadsvård, säger Fredrika.

2003 startade hon sin byggnadsvårdsbutik i Höganäs. Här hittade den passionerade husrenoveraren allt hen behövde som lindrev, linoljefärg, lerbruk, kalkputs och gjutjärnsbeslag, men här fanns också återvunna dörrar, fönster, handfat och växter för gammeldags trädgårdar.

I mars förra året tog Fredrikas liv en ny vändning när hon fick erbjudandet att bli verksamhetschef på Vikens Lantmän. Lantmännen är ett rikstäckande kooperativ som ägs av lantbrukarna själva.

– Det känns roligt att kunna påverka vad vi äter och hur maten produceras. Hela branschen är engagerad i den viktiga frågan hur vi ska kunna producera så mycket som möjligt utan att utarma jorden. Jag märker att avståndet mellan den konventionella och den ekologiska odlingen har minskat, säger Fredrika. Hon berättar dessutom att hon just nu försöker hitta formerna för hur hennes byggnadsvårdsbutik ska drivas vidare.

– När jag öppnade butiken var det svårt att få tag linoljefärger och kalk – idag finns det i vanliga affärer. I Byggnadsvårdsbutiken kommer vi att ha kvar sådant som fortfarande är mer svårtillgängligt. Jag samarbetar med flera aktörer inom hållbar inredning, trädgård och design som kommer att hålla i kurser och workshops. Jag tror att vi kommer att finna formerna och att det mesta kommer att sätta sig under sommaren.

Vi fortsätter vår upptäcktsfärd på den enorma parkliknande tomten. I den mer vilda änden finns resterna av en gammal handelsträdgård.

– Den drevs av vår granne Balderups slott som hade fjorton växthus och flera anställda. När vi flyttade in 2004 var de flesta av dem utom räddning, men tre av dem har vi renoverat och fått i ordning.

I skydd av de gamla växthusgrunderna odlar Fredrika och hennes döttrar Ninni och Sophie idag det mesta i grönsaksväg: potatis, sparris, hallon, jordgubbar, broccoli, olika sorters ärtor och bönor i en härlig mix med blommor och örter. I ett av de ”räddade” växthusen börjar paprika-, gurka-, squash- och tomatplantorna nu att sätta fart.

– Det är ett mirakel när det börjar gro på våren. I vår familj har vi en tradition att alltid så de första tomatfröna på trettondagen. Vi sätter värmelampor och vattnar försiktigt. Men nu får jag inte göra det längre, mina flickor har tagit över, skrattar Fredrika.

Döttrarna Ninni och Sophie tar också ett allt större ansvar för familjens alla djur. Först blev familjen med höns och snart därefter med gutefår. De fridfulla fåren flyttas mellan de olika hagarna. Ibland betar de inne i familjens eget arboret där Fredrika och hennes mamma planterat exotiska träd som redwood, libanonceder, turkisk hassel och kopparlönn.

Familjens senaste tillskott linderödsgrisarna Aros och Bella bökar nöjt i marken i gränsen mot grannens tomt.

– Vi delar dem med grannen. Det bästa med vårt ställe är att det finns utrymme att leka och göra saker på, att det alltid funnits en nybyggarkänsla, en frihetskänsla att kunna skapa något. När min äldsta dotter föddes och vi flyttade in planterade jag hundra kvadratmeter med smultron. Ungar behöver smultron, säger Fredrika och ser lite busig ut.

Bakom ladugården, där hönsen har sitt rede, öppnar sig ännu ett paradis – en äppellund som precis har gått i blom med mängder av tulpaner vid sina fötter. Och runt om dem en mjuk, välklippt gräsmatta.

När Fredrika för många år sedan började befria den här delen av trädgården ur sin törnrosasömn såg hon tydligt hur trädgården hade planerats på 1950-talet. Här fanns 16 symmetriskt planterade äppelträd i och anslutning till dem välordnade trädgårdsland där man odlade allt till självhushållet – potatis, jordgubbar, krusbär och olika sorters vinbär.

– Det fanns en ryggrad i trädgården. Det var bara att fortsätta. Vi har behållit strukturen och under åren bara bytt ut några av äppelträden som har dött.

Genom en öppning i en stor formklippt avenbokshäck når vi den delen av trädgården som vetter mot Balderups slott. Den första slottsherren John Olsson var mycket trädgårdsintresserad och skapade en park med växthus och dammar. När Fredrikas släktingar fick tillbaka ett arrende på en del av slottets mark införlivades delar av slottsträdgården. Nere vid dammen är det nästan trolskt men också storslaget med öppna välklippta gräsytor och majestätiska höga träd. Hela tiden kontrasten mellan det tuktade och det vilda.

– För mig är det veckans meditation att sätta mig på åkgräsklipparen. Det gör jag varje lördag från april till oktober.

När vi återvänder en varm sommardag har prunkande lavendel och rosa rosor förvandlat det vita stenhuset till en medelhavsdröm. Under äppelträden blommar stjärnflockan och längs stänget där fåren betar finns en fantastisk samling med olika sorters rosor som 'Céleste', ’Alba Maxima’ och ’Henri Martin’. I odlingarna har grönsakerna fått fnatt och växthuset är fullt med ätbara godsaker.

– Sommaren är inte riktigt min favorit. Den krockar med högsäsong i byggnadsvårdsbutiken. Jag är egentligen perfektionist och vill gärna hinna skörda och ha det lite mer ordnat än jag hinner med.

–Jag tycker om september, när höstfärgerna kommer och allt lugnar ner sig. Då njuter jag igen, tar en hink och går ut och plockar björnbär. Sen är det fint fram till julen, då sår vi snart våra tomatfrön och allt börjar om igen.