Två korpar har tagit över i Ransvik

Anrika Ellens Café i Ransvik har fått nya ägare och nytt namn. Mattias Grapenfelt och Anders Enerstedt har nu en havsveranda ihop och brinner genom sitt värdskap för att även den anrika badplatsen nedanför serveringen ska få ett nytt lyft.

Kanske var det korpen.

Denna smarta och mytomspunna fågel som litteraturen bågnar av. Från den nordiska gudens Tors korpar Hugin och Munin som satt på varsin av hans axlar, till Edgar Allan Poe och Shakespeare, som flitigt använde den som symbol i sina dramer. Korpen som alltid fascinerat Mattias Grapenfelt i hembygden Jämtland, svart som en sotflaga och med sitt klongande, kluckande läte och lekfulla flygningar. Ja, korpen kan det ha varit. På fornnordiska kallas den ramn. Raven på engelska. På danska ravn.

Ransvik. Korpens vik.

Fast det började ganska stillsamt den tredje januari i år med att Mattias, eller Matti som han kallas, och hans kollega och pojkvän Anders Enerstedt halvhjärtat läste igenom mäklarbeskrivningen om att Ransviks café var till salu. De var på besök hos goda vänner i Skanör i Skåne över nyår, och hade lite tid över så de bestämde sig för att ta en tur.

– Google Maps slutade fungera vid kuren, där de förr tog betalt, säger Matti.

Andy, som han kallas, fyller i:

– Så vi körde vidare på måfå, upp genom skogen, det var väldigt vackert och till slut såg vi en mossbelupen skylt mot caféet och där tog vi av.

Först uppför och sen nerför, nerför och vidare nerför.

– Så kom vi till slut fram till detta, fortsätter han och det var…

Vi sitter på verandan i Ransvik i den stillhet som är bedräglig strax innan säsongen tar fart på allvar. Andy tar av sig glasögonen och putsar dem samtidigt som han letar efter det rätta ordet.

– Överväldigande. Som om Törnrosa vilade här. Vi gick ner till havet och när vi vände oss om och tittade upp mot huset, så bara kände man vilken fantastisk plats det här är för att sitta och dricka en väl kyld chablis på, med skaldjur till.

De hade länge velat hitta STÄLLET. En gamechanger. Det som skulle innebära att de också förenades i ett gemensamt projekt där de kunde utnyttja de kunskaper inom upplevelse- och restaurangbranschen som de samlat på sig, var och en för sig, under drygt tjugo år.  De skulle göra det tillsammans, vilket också skulle bli slutet på deras temporära särboende, Andy i Stockholm och Matti i Åre.

Dagen efter fick de en guidad visning av mäklaren och sedan vidtog ”Det Stora Övervägandet innan Det Stora Språnget”:

– Vi skulle alltså lämna våra vänner och våra sammanhang och flytta rätt många mil söderut, säger Matti.

– När vi dessutom såg besiktningsprotokollet insåg vi att förutom allt det som vi ville göra när det kom till maten, dryckerna och värdskapet, så skulle vi behöva snickra och måla en hel del, säger Andy.

– Det vill säga jobba dygnet runt utan att få alltför många kronor över, säger Matti.

De skrev på i slutet av mars och nio dagar senare var de på plats.

– Här kan vi erbjuda allt som vi löst har pratat om tidigare, menyerna, egna produkter och även ett värdskap som vi fullt ut kan stå för och som är vi, fortsätter han.

För de båda finns det en stor skillnad mellan just värdskap och service. Det förstnämnda är något som kommer inifrån, medan service är mer den tekniska biten, att besticken ligger rätt, att glasen är putsade. Värdskap är att skapa en känsla så att andra kan slappna av och vara sig själva. Det är den inbyggda känsla för att ta hand om andra som Andy har.

– Samt att skapa samma känsla hos medarbetarna, så att de kan förmedla den tryggheten vidare till gästen. Det är då riktiga möten uppstår, säger Andy.

Något som de redan sett prov på i Kullabygden.

– Folk här verkar vara mästare på värdskap. Vilket mottagande vi fått! Precis när vi kommit hit så ringde Christer från Pensionat Strandgården och bjöd in oss till frukost. Igår träffade vi Björn och Anita som säljer bär och grönsaker, samma sak: öppna famnen och så är det också med våra gäster, säger Matti.

Andy menar att en av de saker som de insåg var väldigt viktiga för att de skulle lyckas var att bygga ett nätverk och att det oftast är en stor utmaning.

– I Kullabygden verkar nätverkandet lösa sig av sig självt, det är fantastiskt.

En annan sak de förundras över är klimatet. Vana som de är vid aningen lite kärvare temperaturer så nyper sig de i armen över rikedomen runt omkring dem. Andy pekar ut genom fönstret.

– Titta på det fikonträdet. Ett fikonträd! Vi har också vindruvor. För en norrlänning är det som att komma till Italien.

– Vi har förstått att det råder ett mikroklimat härifrån och bort till Solviken och hela bygden bågnar som ett överfyllt skafferi.

En ros är en ros är en ros är en ros och någonstans börjar den gro och för Andys del redan som sextonåring när han började i disken på ett hak i hemstaden Umeå.

– Från disken tog jag mig rätt snart ut i matsalsvärlden. Visserligen började jag på hotell- och restauranglinjen för att bli kock men insåg ganska snart att det var matsalen som var min scen.

– Jag märkte snabbt att jag snöade in på det där: vad kan jag göra för att det ska bli en ännu bättre upplevelse för gästen?

Restaurangchef på Scandic i Umeå, den egna krogen Invito i samma stad, och i Sundsvall, frimurarhotellet i Linköping och sen tillbaks till Umeå och klassiska Rex.

– Det var då Matti dök upp på en dejtingsajt.

Fast lugn nu! Innan denna roliga och romantiska utvikning, så måste dock Matti i demokratisk anda få samma fråga: Hur ser hans karriärsresa till Ransvik ut?

– Jag är i grunden kock och ekonom och började tidigt arbeta för Svenska Turistföreningen. Jag gillar kombinationen, precis som här, med gäster som är aktiva i naturen och som sen kommer in och tar en kaffe eller något att äta.

– Samtidigt finns det ofta också en blandning på den här typen av ställen, det kommer också bilburna i högklackat och mixen förhöjer det hela ytterligare.

Matti jobbade i många år för STF och blev så småningom Destinationschef för Mittsverige som omfattade ett femtiotal anläggningar. Sedan blev han Vd för Hushållningssällskapet i Jämtland.

– Båda jobben inbegriper i hög grad det här med värdskap, något som jag sedan har föreläst om inom ramen för min konsultverksamhet, vilket blev den senaste anhalten innan Ransvik.

Nu, käre läsare, blir det som utlovat handuppräckning för de som vill höra mer om dejtingsajten och hur de träffades.

En av de mer träffande beskrivningarna av ett djupt kärleksförhållande gör journalisten Carl Bernstein, yes en av Watergatereportrarna, i en dokumentär om Nora Ephron, som bland annat regisserat ”Sömnlös i Seattle” och ”När Harry mötte Sally”. Bernstein menade, som bakgrund till deras förhållande, att när man träffar en person som verkligen betyder något, så vill man att den personen ska veta allt om en.

Om man vill så kan man lägga det rastret över Matti och Andys möte. De talade i två månader i telefon innan de sågs första gången.

– Jag var på en konferens i Stockholm, säger Matti, och Andy åkte ner från Umeå och så tog vi en kaffe.

– Sen flyttade jag till Åre, säger Andy.

Andy tog ett jobb på Copperhill, först som restaurangchef och sedan som kökschef och så flyttade han in hos Matti i Undersåker som de båda beskriver som en ”förort” till skidorten. Vackert som i en saga, vatten att dricka direkt från källorna, skägglav på granarna, ren luft och vilda djur som närmsta grannar och allt var ”den bästa av världar”. För ett tag.

– Lappsjukan slog efter ett tag till med full kraft, säger han.

– Han går igång på ljudet av utryckningsfordon och andra ljud som hör det urbana till, raljerar Matti.

Lösningen blev ett jobb i Stockholm på Urban Deli vid Nytorget för Andy och ett ”särboende”. Samtidigt var det fröet till det stora steget:

– Att hitta projektet som kunde förena oss.

Så här är de alltså nu och planer har de. Infernaliskt många planer och har redan börjat realisera en hel del av dem. Båda anser sig vara i rakt nedstigande led från Ernst, så det fiffas och ska fortsättningsvis fiffas big time.Det genomgående hembakta i kakmontern är redan standard – bland annat signaturbakverket ”Synden i Mölle” en chokladkaka utan några som helst hämningar när det kommer till smör och grädde och med ett kokoskolatäcke som bör bli en tuff utmaning för det stora flertalets tankar om ”Beach 2019” – de odlar egna grönsaker och kryddor i pallkragarna på baksidan av huset, kombucha bryggs, målande görs, lampbyten, den öppna spisen ska få en pietetsfull lyftning. Menyn som är en kärleksfull hyllning till havet och grönsaksodlingarna runtomkring – jo en bit kött kan man också få – är under ständig utveckling. Den nyinköpta mjukglassmaskinen!

– Med grädde från bygden, inget annat duger, säger Andy.

– Framöver siktar vi också på ett eget rökeri för fisk, brygga öl och vidareutveckla egna produkter till försäljning, säger Matti.

En rimlig tidsplan för ambitionerna menar de sträcker sig i sin första fas fram till 2021, vilket sammanfaller med att byggnaden som ritades av den dåvarande stadsarkitekten i Malmö, Salomon Sörensen, firar 100 år.

– Då ser vi gärna att det står en nybyggd veranda i samma anda där plasttältet nu står. Dels för att det kommer att bli oändligt mycket snyggare och dels för att de ger oss fler platser.

Ambitionerna sträcker sig också längre än till hus och veranda:

– Vi måste plocka tillbaks det som gått förlorat, säger Matti.

Han pekar på de tidsstungna bilderna av badande i randiga baddräkter som sitter uppsatta på väggen och på en av dem ser man det hopptorn som en gång var placerat på Diamantklipporna i den bortre delen av viken.

De fick historien på köpet.

Gemensamhetsbadet i början av förra seklet, Männen och kvinnorna som badade tillsammans för första gången i Sverige. Riksdagsmännen som kom i samlad tropp från huvudstaden för att med egna ögon bevittna SKANDALEN. De randiga baddräkterna, fotbjällrorna kring damernas fotleder, Peter P Lundh med sin kamera som odödliggjorde de badande, många av dem industriarbetare från Helsingborg, Malmö och Landskrona på dagsutflykt.

– I ett sammanhang träffade vi kommunstyrelsens ordförande och kom att prata om det här, han var helt för en återuppbyggandet av hopptornet. Det hade varit fantastiskt att få vara med och återskapa badplatsen.

– Vi älskar storytelling och tycker att den är viktig för djupet i verksamheten.
Vilket avslutningsvis tar oss tillbaks till det där med korpen. Den som genom livet har tjusat Matti.

För den som vill fördjupa sig i historier om korpen så finns det åtskilliga. En av många ser korpen som en skapare och trickster med en förmåga att sammanföra människor.

– Redan första gången när jag hälsade på dig i Åre så flög det förbi en korp, säger Andy. Då berättade Matti om sin kärlek till fågeln: ”Korpen den följer mig.”

  – De är sluga och holistiska, flyger högt för att kolla av läget. De är logiska och vackra, det finns en skönhet i dem, säger Matti.

Så genom en vink av ödet har den gett namn till den plats där han tillsammans med Andy har bestämt sig för att skapa ett nytt liv.

Matti pekar den nya logotypen för Ransviks havsveranda, där inte bara en korp, utan två, ingår.

– De pussas över korslagda bestick och om du tittar riktigt noga så ser du den översta delen av en vinflaska mellan dem.

Två korpar. Som Tors Hugin och Munin, där den senare var en symbol för minnet och Hugin för tanken.

– Det är vi, säger Andy. Fast det växlar från dag till dag vem som är vem.