Kultur allt hetare

Var kulturlivet i Höganäs bättre förr? Kullaliv ställde frågan i förra numret. Nu följer vi upp och tar tempen på kulturlivet hösten 2015. Kommunen planerar för ett nytt kulturhus och mycket annat är på gång. Vad tycker kulturarbetarna och aktörerna som planerar för nya mötesplatser.

Från mitten av oktober och två veckor framåt var det full fart på konstlivet i Höganäs. På museet kunde man träffa konstnären David Krantz och bekanta sig med 3D-konst, i Krapperups konsthall ställde fyra konstnärer ut på temat förvandling och Sjöcrona park hade för första gången blivit ett utställningsrum där man kunde gå på upptäcktsfärd bland buskar och myskmadra och hitta konst i gräset, runt trädstammar och vajande i trädkronor.

De tre utställningarna var en del av det stora konstevenemanget Bästa Biennalen – en regional konstfestival för barn och ungdomar med utställningar, föreläsningar och happenings på 40 platser runt om i Skåne. Höganäs var med för första gången.

– Höganäs måste också vara med, synas, ta plats och ingå i regionens konstliv, säger Gertrud Alfredsson, entusiastiskt.

Hon är konstnär och initiativtagare till kulturföreningen Artpit, och spindeln i nätet bakom allt som hände under två intensiva veckor:

– Inför Bästa Biennalen har jag suttit i möten med Höganäs museum och med Krapperups konsthall och fungerat som en brygga mellan olika världar som inte tidigare har mötts så mycket. Det känns positivt. Det börjar hända saker.

Gertrud är engagerad i konstlivet på många plan. Hon har egna utställningar, arbetar med konstprojekt i skolan och sitter även med i Malmöbaserade intresseorganisationen Konstitutets referensgrupp för konst och utveckling i regionen. Gertrud tycker att konstklimatet i Höganäs tagit ett rejält kliv framåt med Konstnärsnätverket, som bildades i fjol på initiativ av kultur- och fritidschefen Anneli Sjöborg. Förra vintern hade nätverket en första gemensam utställning på Krapperup och återkommer i år.

– Genom nätverket lär vi känna varandra och skapar nya konstellationer, får inspiration och idéer, stimulerar varandra. Det kommer att hända mer och mer på konstscenen, säger Gertrud men tillägger att det behövs en alternativ scen och fler utställningsmöjligheter.

– Det är en fråga vi diskuterar mycket. Kommunen har talat om att gå in och satsa. Det ideella, alternativa och den tunga kulturen behöver också utrymme. Inte bara den kommersiella. Konst är till för alla och kan finnas var som helst, säger Gertrud passionerat, när vi går runt i Sjöcrona park och tittar på konsten som lockar flera besökare en onsdagsmorgon.

*     *     *

I förra numret av Kullaliv syntes Kerstin Schultz på bild som ung, entusiastisk galleriägare på 1970-talet. Idag är hon aktiv i Helsingborgs konstliv som ordförande i Helsingborgs konstförening men även ordförande i Folkparksföreningen i Höganäs.

Kerstin Schultz håller med Gertrud om att bristen på utställningsmöjligheter är ett problem i en trakt med så hög koncentration av verksamma konstnärer.

– I Ängelholm finns Galleri Moment som har tio utställningar om året. Det är ett kommunalägt galleri med fördelaktiga villkor för konstnärerna. Som privatperson är det svårt att få ekonomi i ett galleri idag, säger Kerstin och berättar samtidigt att Helsingborgs konstförening med 700 medlemmar snart öppnar ett eget medlemsdrivet galleri mitt i stan.

När vi talar om kulturutbudet över lag tycker Kerstin Schultz att kommunen har lagt in en ny växel de senaste åren och framhåller bibliotekets fantastiska verksamhet med författarkvällar av hög klass och spännande arrangemang på Café Amanda.

– Men om man jämför med idrotten som får kosta hur mycket som helst så satsas det lite pengar på kultur. Efter klockan två på lördagarna känns det som att bomblarmet har gått i Höganäs. Det är tomt och tyst. Det är bara restaurangerna som ser till att de inte är helt dött. Jag saknar ett brett utbud inte minst för barnen.

– Vad som behövs är en mötesplats för alla typer av människor och åldrar. Ett hus där det finns liv och rörelse varje dag i veckan. Ett hus där alla olika föreningar kan ha sina verksamheter: teaterföreningar, föreningar för äldre, dansgrupper, bridgeklubbar. Ett hus med utställningslokaler, café och restaurang.

Och Kerstin Schultz vision av en mötesplats öppen för alla ligger inte långt bort. Folkparksföreningenhar kommit långt i planeringen av ett nytt Folkets hus. Tillsammans med byggföretaget Byggmästar’n i Skåne och Höganäs Bowling har man tagit fram ritningar för ett en byggnad på totalt 3 000 kvm i två våningsplan placerad i hörnan av Långarödsvägen och Månstorpsvägen. Men byggstarten ser just nu ut att vänta till 2017 och fortfarande är många frågor obesvarade. För att kunna skapa ett Folkets hus med generösa öppettider, där alla möjliga verksamheter kan ta plats och få ekonomi i huset krävs att kommunen är med och satsar:

–I de flesta kommuner är Folkets hus-verksamhet ett kommunalt uppdrag – man ser det som ett samhällsengagemang. För att kunna jobba med föreningar och få i dem i huset behövs ett kommunalt stöd. Ett blomstrande föreningsliv skulle alla invånare må bra av. Jag är optimist och tror att det kommer att bli verklighet.

*     *     *

Det är förmiddag och lugnet härskar inne i Eric Ruuths kulturhus – kommunens drivhus för barn och ungdomar som vill ägna sig åt musik, dans, film och foto. Här lär sig 8-åringar att spela cello, här repar lokala band och skapas musikal- och dansföreställningar och här kan ungdomarna hänga tillsammans på kvällarna.

Peter Nilsson, kreativ coach i huset och Britt-Marie Theander, kultursamordnare från Kultur-och fritidsförvaltningen, har jobbat tillsammans med kommunens kulturevenemang under många år bland annat med den uppskattade Kulturnatten. De är helt överens om att kultur inte var roligare förr.

–Idag finns helt andra möjligheter inte minst genom den digitala revolutionen. Den stora utmaningen idag är inte att genomföra evenemangen utan att marknadsföra dem och nå en publik, säger Peter och bjuder på kaffe ur en stor pumptermos.

-Vi måste hela tiden vara lyhörda för nya sätt att marknadsföra våra evenemang. Speciellt svårt är det att nå ungdomar. De lever i nuet. Det gäller att ha kanontajming för att hitta rätt kanaler.

Britt-Marie upplever en stor frihet i sitt jobb som kultursamordnare. Det är högt i tak, tillåtet att göra galna saker, experimentera och testa nytt:

–Från politiskt håll känner jag en stor frihet inom ramen för budgeten. Vi kan satsa på alla åldrar från 0-100 år, allt ifrån barnteater till kultur i vården. Politikerna förstår att kultur är viktigt idag, för folk betyder kulturutbudet lika mycket som boende, arbete och skolor. Idag är det en politisk rättighet att ha ett rikt kulturliv.

Precis som Kerstin Schultz efterlyser Peter och Britt-Marie fler mötesplatser i kommunen:

–Finns något McDonalds i Höganäs är den frågan jag får oftast av ungdomar. Det är uttryck för ett behov av en mötesplats med generösa öppettider, där man serverar något alla gillar som inte kostar så mycket pengar, säger Peter.

Britt-Marie fyller i:

–Bosse på Sagabiografen tror att ungdomarna inte går på bio för att det inte finns någonstans att hänga efteråt. Ju yngre man är desto färre mötesplatser finns det. Det behövs verkligen ett större utbud av olika sorters mötesplatser.

På frågan om de själva saknar något i kulturutbudet kommer svaret snabbt:

–Ett mindre musikställe där man kan lyssna på  mellanstora band, ny vibrerande musik och smalare grejer. Restaurang Garage har plockat hit nytt men det behövs mycket mer.

Jazzgitarristen Marcus White fick Höganäs kommuns kulturpris i år. Kullaliv når honom på telefon mellan lektioner och repetitioner i Göteborg där han nu studerar på Musikhögskolan.

–Ja, det behövs en musikscen för professionell musik, gärna en musikklubb med fräscha bokningar som lockar både unga och gamla. Men det behöver kanske inte vara en speciell plats utan mer att det finns en förening som bokar professionella musiker och att det finns en möjlighet för yngre musiker att vara förband. I de flesta mindre städer finns det en jazz- eller en bluesklubb. Det hade behövts en förening som aktivt bokar  musiker.

Men Musik i Kullabygden finns ju?

–Jag har bara varit på två konserter och de var bra men jag saknade den yngre publiken. De skulle behöva boka upp yngre artister, kanske någon indiepopakt.

Marcus White började sin musikkarriär som 15-åring på Eric Ruuth och prisar den ”grymma” skolan och sina inspirerande lärare – musikerna Erik Celander, Tomas Trulsson och Magnus Fern. Han har bara gott att säga om skolan men tycker att det behövs en helt ny mötesplats som ligger centralt i stan.

–Dunkers i Helsingborg känns mer som ett museum, det här måste blir mer av en mötesplats. Ett café är otroligt viktigt där alla kan mötas och det känns viktigt att huset innehåller många olika typer av verksamheter, olika klubbar och föreningar så att det blir en mångfald rent åldersmässigt och att det händer många olika grejer på samma plats. Och det måste förstås finnas en konsertsal och bra replokaler och folk som har koll ska köpa in utrustning till lokalerna så att det blir bra grejer.

*     *     *

–Jag har blivit otroligt väl mottagen i Höganäs. Jag känner mig nästan som Jesus som har kommit för att göra underverk, jag ska göra mitt bästa, säger antikprofilen Joakim Bengtsson ödmjukt, när vi ses utanför Finkeramiska en av de sista varma höstdagarna.

För några år sedan var den häftiga gamla tegelbyggnaden rivningshotad men räddades efter insatser från flera håll. I december tar Joakim Bengtsson och hans kompanjon Martin Enget över de enorma lokalerna på drygt 4000 kvadratmeter  – Finkeramiska som idag huserar en möbelrenoveringsfirma och ett antal loppisar – och Blå Hallen där man under många år kunnat besöka hantverks-, mat-, påsk- och julmässor.

Den politiska ledningen i Höganäs har slutit den karismatiske antikprofilen i sin famn och lovat bekosta uppfräschning av området runt byggnaden och anläggning av nya tillfartsvägar till det som ser ut att kunna bli Höganäs nästa stjärna på besökshimlen.

Och det är lätt att ryckas med när Joakim Bengtsson berättar om sina visioner. I den stora tegelbyggnaden – som ska få ny entré och hiss som tar besökarna upp till de rymliga våningsplanen – vill han skapa Sveriges absolut förnämsta mötesplats för keramik. Joakims tanke är att Keramiskt Center och Höganäs museums keramiksamlingar ska flytta hit, men här ska också bli tillfälliga utställningar.

–Mycket är bra redan idag men allt kan bli bättre genom samarbeten. Jag vill föra hit kulturen mitt i stan. Det här ska bli en i högsta grad levande plats. Jag vill få in konstnärer i huset, vika ett våningsplan till ateljéer. Högst upp i huset vill jag ha en föreläsningssal. Jag har många vänner i antikvärlden som älskar att prata. Det kommer inte att bli svårt att få hit folk, säger Joakim och berättar att maten egentligen är viktigare än keramiken för honom och att här självklart kommer att finnas en restaurang där man kan äta både ute och inomhus.

–Jag vill ha stora odlingar runt om huset där morötterna växer till morotsoppan och vill gärna att olika krögare står för maten.

Den nya mötesplatsen kommer att få namnet Blå hallen. De evenemang och mässor som brukar hålla till i den långsmala byggnaden, där det en gång i tiden fanns brännugnar, kommer att fortsätta genomföras och få sällskap med många fler säger Joakim.

–Det finns behov av en riktigt stor lokal i Höganäs till utställningar, teater och konserter. Det kommer vi att ha här.

–Jag ser inga begränsningar, bara möjligheter – det kan bli helt fantastiskt.