Filosofen i hamnen
För tio år sedan lämnade Tulsa Jansson Stockholm för Kullabygden. Hon har bytt yrke, miljö och inriktning åtskilliga gånger i livet. Nu ska hon frälsa hela Sverige med filosofi.
En sommardag för tolv år sen cyklade Tulsa Jansson förbi ett tegelhus i Höganäs hamn. Huset som var till salu hade tidigare varit köttbesiktningslokal. Det fanns varken rinnande vatten eller el i huset. Men hon blev förtjust och ringde sin man.
Tulsa arbetade då på SE-bankens avdelning för international merchant banking i Stockholm med att matcha kundernas behov av internationella affärssystem. Hon hade nyligen fått diagnosen utmattningsdepression. Hennes man Björn, som var egen företagare i reklambranschen, hade också stressymptomen. De hade på allvar börjat fundera vad de ville göra med sina liv, vad som var viktigt och värt att vårda. Ett alternativ var att flytta till ett hemman de ägde utanför Sollefteå. De hade en idé om att leva lantligt och enkelt och vara självförsörjande. Men ljuset, klimatet och landskapet i Skåne lockade mer.
När Tulsa ringde Björn den där sommardagen frågade han om det gick att bo permanent i huset. Sen gav han tummen upp.
– Han var där i tankarna också. Det var ballt – ett nytt äventyr som började, en resa vi inte visste så mycket om, berättar Tulsa och bjuder på kaffe i sin stöksnygga trädgård där buxbom och vildvin samsas med cyklar, katter och studsmatta.
Första tiden efter flytten – sönerna Ivar och Knut, ett och fyra år, följde också med – kunde hon fortsätta på SE-banken i Helsingborg. När familjen landat mer i den nya tillvaron bestämde sig Tulsa och hennes man, inspirerade av resor till Spanien och Frankrike, för att börja importera och sälja skiffer. På sju år har deras företag lyckats få många svenskar att tänka nytt i valet av tak- och fasadmaterial. När den kände arkitekten Gert Wingårdh fick uppdraget att rita radhus i Mariastaden i Helsingborg blev det skiffer på fasaderna.
Som medlem i Sveriges Stenindustriförbund har Tulsa suttit på möte i Madrid och diskuterat skifferstandardiseringar. Hon har också hunnit engagera sig i kommunalpolitiken, som ett av två språkrör för miljöpartiet.
– Jag gör många saker, men de flesta gör jag här eller där eller här.
Tulsa pekar över tomten och ser nöjd ut:
– Det är otroligt lyxigt. Det liv jag lever nu uppfyller och överträffar alla förhoppningar jag har haft om det goda livet.
Under vintern och våren har en ny byggnad vuxit upp i trädgårdens ena hörn. På bottenvåningen huserar skifferföretaget. En trappa upp, med Sundet och Danmark utanför fönstret, har Tulsa sin arbetsplats.
För ett år sedan visste inte många svenskar vad en filosofisk praktiker är. När Tulsa tog initiativet till att starta Svenska Sällskapet för Filosofisk Praxis blev det ändring på det. Som ordförande för den nya föreningen intervjuades hon i flera dagstidningar och magasin. Efter artiklarna hörde bokförläggaren Dorotea Bromberg av sig och undrade om Tulsa kunde skriva en bok i ämnet.
– Ända sedan jag var barn har jag hållit på med frågor om identitet och funderat mycket på livet. Under perioder när jag varit förtvivlad och ledsen hittade jag tröst i filosofin, vilket jag inte gjorde inom psykoterapin eller religionen. Filosofin fyllde ett behov hos mig men jag såg också att den kunde var en hjälp för flera saker i vårt samhälle.
Boken Platon inte prozac skriven av filosofiprofessorn Lou Marinoff i New York i början av 2000-talet var en stark läsupplevelse. Och en av anledningarna till att hon började läsa praktisk filosofi vid Lunds universitet. Under ett och ett halvt år pendlade hon till Oslo för att vidareutbilda sig i filosofisk praxis. I Norge, Danmark, Holland, Frankrike, England och USA har man länge insett värdet av att plocka in filosofin som ett redskap i samhället. En filosofisk praktiker kan leda samtal och diskussioner om mål, mening och värderingar på skolor, arbetsplatser och fängelser. Men också möta enskilda som av olika anledningar har behov av att diskutera existentiella frågor.
Tulsa har en mottagning i Helsingborg och en i Stockholm där hon tar emot personer för enskilda samtal. I veckan som gick träffade hon en kvinna som behövde hjälp att gå vidare i sin sorg.
– Vem är jag nu? Vad ger mig mening? Vad är värdefullt? Det handlar om att formulera sitt dilemma i en fråga för att sätta igång en process. Vi arbetar utifrån tesen att alla människor har en massa kunskap och visdom som hon inte har formulerat ännu och kanske inte heller har ett språk för. Vi ska inte ge några svar. Vi ställer frågor som gör att personen kan svara själv. Men det är inget man löser på en timma.
Tulsa ser sig själv som missionär och vill sprida filosofin och filosoferandet i hela samhället – till arbetsplatser, bibliotek, kulturinstitutioner, sjukhus och skolor. När de gäller barn och unga har hon stöd av Unesco – FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur. Organisationen menar att filosofiska dialoger är ett verktyg för kritiskt tänkande som motverkar extremism och segregation och främjar den demokratiska processen
Tulsas mål är att arbeta med barn och ungdomar i framtiden. Hon har redan haft workshops på Kullagymnasiet, där man bland annat diskuterade frågor som: Hur formas identitet? Hur definierar man ett land?
– I en filosofisk undersökning handlar det inte om att positionera sig och att ha åsikter utan om att kunna lyssna på andra utan fördomar, kunna bygga vidare på andras idéer, hitta argument för en åsikt, lära sig att fråga, kommentera och reflektera. Många ungdomar tycker att samhällskunskap och politik är supertrist. Genom att arbeta med filosofiska diskussioner blir de engagerade, förstår att samhället angår dem och att de själva har en uppgift.
– Inom filosofin kan vi diskutera de stora livsfrågorna: vad gör jag med mitt liv, hur bör jag vara och agera ihop med andra. Jag lär mig att tänka kritiskt och ifrågasätta mina egna handlingar för att kunna leva ett mer ansvarsfullt liv.
Tulsas starka tro på att filosofin kan påverka människor och strukturer har fått henne att uppvakta demokratiministern, museichefer, rektorer och sjukhusdirektörer. Hon har också knackat på Utbildningsradions dörr och hoppas snart få klartecken att göra ett tv-program om filosofisk praxis.
– Jag blir lätt manisk när jag sätter igång något, men nu börjar jag lugna ner mig lite och tänker att folk får komma till mig.
Yngste sonen Ivar springer genom trädgården och börjar hoppa studsmatta med kompisen Lukas. Tulsa skjuter upp sin halmhatt á la cowboy en bit högre på huvudet när vi talar om hennes bakgrund.
Att hon cyklade förbi det här huset i Höganäs var ingen slump. Tulsa har starka rötter i Kullabygden. Mormors mor startade Turisthotellet i Mölle. Mormor bor där fortfarande. Själv är Tulsa född i Lund men uppvuxen i Stockholm, med föräldrar som är akademiker.
– Mamma är intellektuell och har alltid gjort saker på sitt eget sätt. Hon kan vara svår ibland men också fantastiskt inspirerande.
Familjen bodde länge på ett studenthem omgivna av en salig blandning människor och ofta i kollektiv på somrar och vintrar. Föräldrarna gick tidigt skilda vägar. När Tulsa var 16 år omkom hennes syster Åsa i en bilolycka. Då hoppade hon av gymnasiet och inledde snart en karriär som fotomodell då hon under långa perioder var bosatt i Paris och Hamburg.
– Jag har mycket tankar om att jag ägnat flera år att vara snygg, ofarlig och servande. Modelljobbet är mytomspunnet, men inget jag skulle rekommendera någon. Jag skulle nog inte göra om det, jag hade valt att studera istället.
22 år gammal var hennes modellkarriär på väg nedåt. Hon fick chansen att testa tv-branschen, kastade sig in i den ”med ursinne” och prövade på alla möjliga yrken: sladdslav, studioman, scripta, programutvecklare, redigerare, manusskrivare, producent. När ett produktionsbolag snodde en programidé hon jobbat länge med tröttnade hon och började utbilda sig på konstskola med målet att bli industridesigner. På konstskolan blev hon upprörd när hon upptäckte att myten om konstnären som självlärd satt i väggarna och att alla konststudenter var individualister – fast på samma sätt.
– Jag blev så provocerad att jag satte på mig lackskor, poplinkappa och pärlörhängen.
– Min tes är att människor är mycket mer än de uttrycker. Försätts vi i ett läge av större komplexitet blir det ofta synligt att vi bär så förenklade bilder av oss själva. Man kan testa ett lite annat uttryck, en lite annan roll och se hur man blir bemött och om man själv blir annorlunda. Det finns så många poänger med att skifta perspektiv. Att peta hål på de förenklade bilderna är en stor drivkraft för mig.
Tulsa ser det som en fantastisk gåva att vara intresserad av så många saker i livet och kunna göra något åt det. Arbetet som filosofisk praktiker passar henne som hand i handske just för att det är så mångsidigt. Hon kan hålla föreläsningar, kurser, workshops, arbeta med barn, arrangera filosofiska samtal, ha enskilda samtal, forska, skriva.
– Det har varit roligt att hitta tillbaka till min dröm – att skriva och teckna. Men också att få beställning på texter. Det är fantastiskt kul.
En beställning kom från Jordbruksverket, som ville att hon till deras blogg skulle filosofera kring ämnet ”möjligheter på landsbygden”. Texten blev en uppgörelse med känslorna och tankarna efter flytten till Höganäs. Hon skriver bland annat:
”Det faktum att jag valt bort Stockholm för en småstad på landet gav upphov till många frågor: ”Men varför?!”, var den vanligaste. Nästan provocerade ställde olika människor oss denna fråga gång på gång i olika sammanhang. Lika upprörda över det faktum att vi valde bort Stockholm som över det faktum att vi aktivt valde landet. En svallvåg av fördomar om landsbygden blottades för mig och en grumlig föreställning som innebar att många inte trodde att man kunde arbeta och leva någon annanstans än i Stockholm, framträdde. ”
– Att flytta till London, Paris och New York är helt ok, men inte till en småstad i nordvästra Skåne. Det ger folk snurp i strupen. Det finns en extrem och omedveten inskränkthet i Stockholm som jag inte har upplevt i andra storstäder.
Just nu läser hon korrektur på boken som ska komma ut i höst. Den ska heta: Du har svaren! Filosofi i vardagen? Det kommer att bli en praktisk bok, väldigt hands on, med tillämpningar och exempel på hur filosofiska samtal kan se ut. Tulsa hoppas att boken ska bli ett redskap inte bara för filosofer och filosofiintresserade utan även för lärare, psykologer och läkare:
– När religionen förlorat i betydelse har livsfrågorna dirigerats över till psykoterapin och sjukvården. Vi har behov av andra typer av samtal idag – på alla platser i samhället, för att säkerställa att vi har sunda skäl och jobbar för en sund själ.
